I huvudet på dijana.

Att ens problem kan tära på en männsika så mycket inombords
är overkligt! Oavsett om man försöker visa ett leende så kan man
se den lilla glimten i ögonen som visar att något är fel,något stämmer
inte och gör mig väldigt upprörd. De finns männsikor runt omkring en
som verkligen bryr sig,som mer än gärna lyssnar och försöker att hjälpa
till men det finns också männsikor runt om en som bara vill veta vart
problemet ligger och vad problemet är av ren nyfikenhet. Vissa är tysta
medan andra skvallrar. Man blir då osäker på vem man ska prata med
och inte prata med,vilket gör att man har svårt att dela med sig av sina
problem. Det är då din ryggsäck på ryggen fylls och blir allt tyngre och
tyngre som sedan kan leda till dåliga saker. Det kan leda till att man
skadar de som verkligen bryr sig men framför allt dig själv! Försök finna
personen som bryr sig om er,försök prata ut och få råd.
Låt inte eran ryggsäck fyllas,gör något innan det är försent för ibland finns
det ingen återvändo och man kan inte spola tillbaka tiden! Ta vara på de
som verkligen bryr sig om er och kasta inte iväg de för det kan hända att
de inte kommer tillbaka! Göm inte era ansikten i skiten utan ta tag i era liv!