I huvudet på dijana.

Idag har det gått två veckor sedan
vi förlorade en vän som stod oss nära
i hjärtat. Än känns det lika overkligt och
tragiskt,än känner vi rysningarna när vi
läser tidningarna och hör om vad som hände
vår stackars nanny den natten, än fäller vi
tårarna när vi tänker på dig och än har vi mardrömmar
efter det som hände dig.
Vi försöker visa att vi mår "bra" genom att fortsätta
våra liv som vanligt men innerst inne
mår vi inte bra alls,innerst inne vill vi bara skrika ut.
Vi kommer få träffa dig en sista gång och tala om
för dig hur mycket du betyder för oss och hur mycket
vi saknar dig , men du kommer inte kunna se eller höra oss.
Du kommer bara ligga där och sova medans vi släpper tårarna.
Vila i frid kära vän,du är väldigt saknad och älskad♥
Vi ses på fredag gumman min

♥

Någon gång i 7an eller 8an.